Kortare framben och högre bakben ger en effektiv gång med kraft till nästa steg. Att springa snabbt, klättra bra och hoppa högt är en viktig överlevnadsfunktion för kattdjuren, man kan exempelvis jämföra med lodjuret. Ursprungligen var Manx en "arbetskatt", en småviltjägare av klass.
Manx skall fortfarande ge intryck av att vara en kraftig, muskulös, rörlig, stark och smidig varelse med utmärkt balans. Det är tydligast när man ser de mer eller mindre svanslösa individerna.
Det är inte ovanligt att man ser dem ligga eller sova med bakbenen rakt bakåt eller med benen i alla fyra väderstrecken. De kortsvansade är allt annat än klumpiga, de kompenserar svanslösheten med en fantastisk precision, som en banhoppningshäst.

Manx & Cymric är samma ras, enda skillnaden är att Manx är korthårig och Cymric är långhårig. Cymric godkändes som syskonras till Manx, det betyder att parningar mellan de båda hårlagen är tillåten och kattungarna stambokförs efter pälslängden. Cymric är godkänd inom FIFe sedan 2005 och fick börja delta på utställningar från 2006.

Oavsett svanslängd finns den rastypiska förtrollande charmen där, det som ”är Manx”. De är lagom livliga, kan se bedjande ut och är roliga, tillgivna, smarta och lättlärda, som om de gillar att roa sina människor. Dessutom har de lätt för att umgås med andra djur och katter så de är ett perfekt sällskap.
Manxen har en utsökt mimik och tydligt kroppspråk. Att se en rumpy och stumpy vifta glatt och lekfullt eller lite förnämt med sin stump eller "virtuella svans" är mycket facinerande.
Manx är utmärkta jägare, klättare och superba musfångare om de lever fritt men det är inte möjligt i dagens samhälle. Precis tvärt emot vad de flesta tror kan den jämföras med vältränade banhoppningshästar, enligt principen ju kortare svans dess bättre taxering medan de de långsvansade är lite slarvigare och passar bättre för steeplechase. Apportering och annan träning kan roa en Manx, då får den sällskap och uppmärksamhet.
Stämman är vanligen lågmäld, så man får se upp för honorna är ganska tysta när de löper.

Rasens ursprungliga karaktäristiska utseende finns kvar från de ursprungligen inregistrerade katterna och har förfinats gemon målmedveten avel som följt en detaljerad idealstandard i över etthundratjugo år.

Det är kompakta och rundade katter vars första intryck bäst beskrivs som "en serie cirklar och kurvor". Katterna är muskulösa och förvånansvärt tunga när man lyfter dem.
Huvudet är ganska stort och rundat med en svagt välvd panna och en svag men tydlig markering vid övergången till en medellång nos. Särskilt vuxna hanar skall ha tydliga kinder.
Ögonen är stora, rundade och allerta.
Öronen är medelstora och sitter tydligt åtskilda, placerade tämligen högt på huvudet och tämligen upprätt.
Ryggen skall vara kort men i proportion till katten som helhet. Flankerna skall vara tydligt djupa (partiet mellan revbenen och höften sett från sidan av katten).
Frambenen skall vara väl åtskilda så att den breda bringan syns tydligt.
Det är viktigt att bakbenen är raka och tydligt proportionerliga samt högre än frambenen. Man skall se en mjuk båge från skulderbladen över ryggen och slutar med en apelsinrund gump.

Manx har en kort mjuk och dubbel päls med underull så den blir fyllig.
Cymric har en silkesmjuk lättskött medellång päls som är dubbel så den blir fyllig. Längden skall ge en tendens till krage och från skuldrorna till rumpen skall pälsen bli gradvis längre så det blir tendens till. knickers. Pälslängden över ryggen får inte ge ett intryck av att en Cymric har en längre rygg än en Manx.

På utställning i FIFe tävlar tre varianter: Rumpy [EMS 51] som är helt svanslös. Rumpy Riser [EMS 52] vars svans inte får känns när man stryker katten lätt över ryggen. Rumpy och rumpy Riser tävlar i samma klass. Stumpy får ha en högst 3 cm lång svans, [EMS 53] som stoppar handen när man stryker katten lätt över ryggen.

Det är tillåtet att ställa ut Manx & Cymrics som är Longy [EMS 54]. En långsvansad individ skall liksom Rumpyn, Rumpy Risern och Stumpyn ha en utsökt rastyp.
Det är som uppfödare väldig roligt att visa upp även de långsvansade varianterna för publiken och det är viktigt att få de långsvansade bedömda, inte minst ur avelssynpunkt eftersom alla svanslängder behövs för att hålla en bred genpool. Även om de som har mer än 3 cm lång svans inte har certifikaträtt men de kan tävla om Bästa Ej Godkända variant om det finns minst tre longy utställda samtidigt.
De långsvansade är viktiga för att hålla bredd på genpoolen. Många prisbelönta katter har minst en långsvansad förälder i stamtavlan.

De riktigt långsvansade kallas Blunt Tail och Full Tail. De har en svans som ser ut vilken katt som helst, men det är näst intill omöjligt att skilja på dem. En Full Tail nedärver bara långa svansar. Alla varianter med svans skall ha en rak och rörlig svans utan knick.

Manx beskrivning och standard inom CFA